En svart & en vit...

Vi har just lämnat Drottninghuset, alla äldre är snälla där. Ned för trappan, ut på den stora gatan. Faster Karin går snabbt och bestämt. Säger något till chauffören och betalar spårvagnsbiljetten. Lacke och Bebban bor i en fin stor port. Vi promenerar igen. Faster Karin håller i kopplen. Vi går längs vattnet och ut på Djurgården. Vi passerar igenom en stor järnport med hjortar på sidorna. Jag tänker att när jag går igenom järngrindarna kommer allting att bli annorlunda. Det är en magisk port och hundarna är så gulliga. 

Mormors adventskalender...

Jag står i salongen. Högt uppe på väggen, en adventskalender av mörkblått tyg. Änglar flyger runt och vaktar. 24 fickor. Ur varje ficka sticker små, små fötter upp. Varje dag fram till julafton, nya fötter. Jag låter blicken svepa över allt som är fantastiskt. Vems fötter, i ficka 24? Min känsla är så ljus och varm. Det bubblar spänning, svårt att vänta...

Behemot...en flodhäst som är för tjock...

Jag sitter på en bänk. Det är mycket trångt. Alla mina små klasskamrater sitter där ihop tryckta på bänkarna i mörkret. Min finaste fröken sitter också där, i kjol och brun rund-halsad plyschtröja. Hennes hår är mörkt och vackert glansigt, det enda som lyser, för det finns inga fönster i matbussen, bara svart. Men vi är på väg. Jag  dinglar förväntansfullt med benen. Håller mig fast med händerna i den smala bänken när bussen skumpar till... 

Vi är på teatern...i taket hänger en stor fantastisk kristallkrona, det är underbart... scenen är fylld av djungelblommor och djur och jag kliver rätt in hos dem. Där är man en vinnare om man är sämst... "egendolmigt"...

Vi heter Måsungarna...

Vår sommarklubb. Vi ristar namnet djupt i bänkens trä, Måsungarna. Fria. Tallkottarna under våra fotsulor. Knycket i tampen, förtöjningen, när vågorna slår mot båten vid bryggan. På kvällarna när myggen hittar in i sovrummet kommer mamma med hårdbrödmackor, prickikorv och ett glas mjölk. Tioöringarna och tjugofemöringarna ligger och glänser i en hög på nattduksbordet, bredvid en båtturlista. En egen turlista från Waxholmsbolaget är mycket stort och mycket viktigt. Under stora verandan på en krok- min orange flytväst, med blåa visselpipan sträv och tuggad på. Märket lyser mitt på västen- Måsungen.

Jorden är en osäker plats...

De finns i flera färger, just nu är de liksom inne att ha en. Min är gul och gungar upp & ner  från taket i sin fjäder. Upp & ner hänger jag från min säng tittar och tittar under sängen, upp & ner och blodet pressar upp inunder hårfästet. Läpparna blodfyllda, ögonen värker. Tittar länge, länge under sängen, in i hörnen. Varje kväll. Just nu är farligheter överallt... jag kan i korta stunder magiskt hålla allt det onda borta, det kräver mycket tid.

Jag jobbar med det dag & natt...

Jag kan...

Ljudet från motorn är öronbedövande. Jag drar den röda lilla spaken, uppåt. Tyst. Doften är dammig och pappa står bredvid. Pappa kan allt...

Små, små dock-gummistövlar...

Jag sitter med Marie i knät, jag lirkar. De små plastfötterna böjs framåt och bakåt.  Jag tänker att man borde tillverka stövlar som passar...